Malåborg räknades en gång i tiden som en av de stora festplatserna i Norrland med artister som Sven Ingvars, Jerry Villiams m.fl. och tusentalet vallfärdade till Malå för att se de stora artisterna och svänga sina ben. Epoken Malåborg
Malå Idrottsförening bildades 1936. I början av 50-talet var ekonomin dålig, och föreningen behövde få in pengar. Första upplagan av det som kom att bli 1950- och
60-talets enormt populära Malåborg, var faktiskt en enkel röd liten loge. Den fanns på Axel Bergströms hemman i utkanten av Malå samhälle – Borggatan var på den tiden bara en smal kärrväg. Idén om en dansloge väcktes 1951. Axel tillfrågades, och gav föreningen fria händer att sätta igång. Den röda logen hade fint golv, och var allmänt trevlig. Malå IF´s medlemmar samlades mangrant och bygget påbörjades. Man spikade unit på väggarna, och placerade bänkar runtom i lokalen. Golvet på loftet piffades upp, och man byggde en estrad under lobryggan, så att artisterna kom att hamna som i en utbyggnad av själva logen. Vid danskvällarna hade man kaffe- och paltservering, och korvståndet utanför var säkert välbesökt. Nöjesarrangemangen blev snabbt populära, och snart var lokalen för liten. Föreningsmedlemmarna drog inte på några beslut….
1952 byggde man ett nytt fint dansgolv, på stommen av en ishockeysarg. Detta kom att användas en tid som utedansbana.
1953 iordningsställdes festplatsen "Malåborg". Irma Bergström, Gun Sundin och Maria Öberg hade föreslagit namnet och fick 35 kr vardera för det vinnande förslaget.
1954 blev samerna i Malå erbjudna att anordna Same-SM, de vidtalade Malå IF angående ett samarbete föreningarna emellan, då blev det bråttom att uppföra även väggar och tak. Thule Renström, som hade byggfirma i samhället, begärde 54 000 kronor för att bygga en varmbonad lokal med loge. Föreningen ville ta ett lån hos Malå kommun. Lånet på 20000 beviljades med Axel Bergström som borgenär, det skulle återbetalas på ett år och så skedde. Frivillig arbetskraft var det gott om, på kvällarna var det ofta 20-25 man som spikade och hamrade. Joel Bergström byggde takstolarna, som mätte 17,5 meter. Nöjeslokalen blev faktiskt större än det på sin tid så populära Nalen i Stockholm.
1961 tillkom friluftsscenen, som kom att kosta föreningen 5.881 kr.
1968 utvidgades och asfalterades parkeringen. Man ville ge stället ett bra namn, och utlyste därför en tävling som Irma Bergström vann med förslaget ….Malåborg. Så var bygget färdigställt, och det dröjde inte länge innan ryktet om Malåborg spreds. Snart var det inte bara Malås nöjeslystna ungdomar som samlades utan folk strömmade in från när och fjärran. Malåborgs storhetstid sträckte sig ända in på 1970-talet, och under denna tid hann många artister, dansband och andra prominenta personer uppträda på ”Borgens” estrad. Under några år var Sven ”Plåtis” Johansson och Assar Näslund festchefer inom Malå IF, och var de som bokade alla artister. Det pratas än i dag om deras fingertoppskänsla för vilka artister som skulle komma att ”slå”. De var tidigt ute, och kunde boka artisterna billigt, innan dessa bröt igenom. Ofta styrde radioprogrammet ”Svensktoppen” valet av artister. En diger lista med kända namn skulle kunna skrivas, av utrymmesskäl nämner vi bara några: Siv Malmqvist, Sonja Stjernqvist, Lill-Babs, Pepparn, Robban Broberg, Cornelis Wreiswijk och Östen Warnebring. Publiktalen var fantastiska. Under ett år – 1964 – besökte 25 000 personer festplatsen. När Lill-Babs och Lasse Berghagen – då nyförlovade – gästade Malåborg en julhelg på 1960-talet, hade man ca 2500 inlösta. På den tiden fick man betala 10:- för en inträdesbiljett. Som mest hade man över 5000 betalande när Sven-Ingvars uppträdde 1962, och folk minns nog också när Ingo Johansson och Floyd Paterson drog mellan 4000 och 5000 betalande. Det var folk överallt, berättade en besökare, i skogen, på taken, det bara kryllade av människor. Man kan ana stoltheten i rösten hos han som minns hur det var. Att Malåborg var ett populärt ställe, det går inte att ta miste på. Föreningen Malå IF hade förstått vikten av en god marknadsföring. Förutom annonsering i ortens tidningar så affischerade man flitigt. Curth Isacsson berättar om hur de körde omkring och satte upp affischer, både långt upp i Norrbotten och så långt söderut som till Örnsköldsvik. Man skickade också regelbundet ut affischer med taxi. Att detta gav utdelning det vet man, för folk kom långväga ifrån för att dansa och roa sig på Malåborg. Festcheferna på Malåborg har avlöst varandra, eftersom inga fakta finns att tillgå, så kan vi bara hoppas att vi fått med allihopa, kanske till och med i rätt ordning. Sven ”Plåtis” Johansson
Elimar Forsberg
Martin Marklund
Assar Näslund
Staffan Wikström
Kurt Rehnberg
Jerry Holmström
Bertil Burvall
Göran Forsell
Peder Johansson
Under åren 1963-68 drevs Malåborg utanför föreningen. Det var Sven ”Plåtis” Johansson och Assar Näslund som hyrde lokalerna och hade danser i egen regi. Naturligtvis fanns det människor också utanför föreningen som betydde mycket för Malåborgs framgångar. Assar Näslund berättar om Irma Marklund, som under många år skötte städningen, både i lokalen och utanför. Eftersom hon också förvärvsarbetade, städade hon ofta på nätterna efter dansernas slut. Detta var med all säkerhet ett krävande jobb, med inte alls så god förtjänst. Även Sven Sohlén brukade hjälpa till med städningen. Makarna Dunger, som hade caférörelse i samhället, drev serveringen, och Ellen Stenlund sålde tobaksvaror under tillställningarna. Källa:
Malå på 60-talet ”ett blomstrande decennium”
Åsa strömberg och Ros-Marie Lundmark
