17/03/2022
Vermikulit och perlit - att odla med Tellus som engångsmaterial
Den som vill lära sig att odla idag kommer snart i kontakt med en massa produkter. En massa influensers. En massa företag. Allt som behövs ska du nämligen köpa. Annars går det inte, verkar det som. Det är verkligen så att man sänder en välsignad tanke till folket i gammeltiden, då det ju inte gick att göra nånting!
De senaste åren har den ena personligheten efter den andra använt vermikulit uppe på jorden. Och perlit under jorden. Detta är två mineral som har fukthållande eller porösa egenskaper som undviker att frön och rötter ruttnar i syrebrist. De tas inte upp av växterna sägs det, och vermikulit sprider ljus längst nere vid den nya plantans stam!
På webben, hos både butiker och odlingsexperter beskrivs dessa grejer helt okritiskt som viktiga tillsatser för att odlingen ska lyckas. Bilden har jag snott från wexthusets hemsida.
- Jaha, då är det väl bara att beställa hem lite, annars blir det ju ingen jalopeno, tänker den nyväckta odlaren.
Men vad är då detta för grejer? Det verkar ju bra! Jo, både vermikulit och perlit är som sagt mineraler, som bryts i stora dagbrott i Ryssland, Sydafrika, USA och på lite andra vackra platser på jorden. Du vet, dagbrott, det är när vi bara gräver ett hål och hämtar vad vi behöver. Den ofta smutsigaste gruvformen, särskilt i fattiga länder.
Därefter behandlas mineralen med värme. Väldiga mängder energi, för att torka bort det kemiskt bundna vattnet. Det gör att mineralet sväller på ett lite märkligt sätt och får en struktur som blir värmeisolerande och är väldigt lätt i förhållande till sin volym. Det blir luftigt.
Sen förpackas detta och skeppas över jorden för att främst användas som olika isoleringsmaterial, fodertillsats, som substrat för äggkläckning och även som odlingstillbehör.
Vermikulit har under de hundratals år som det brutits förknippats med flera hälso- och miljöskandaler, bland annat för att det ofta finns asbest på samma ställen, men även arsenik och annat gott.
Nu tipsar alltså var och varannan som kan nått om odling att vi ska köpa dessa gruvmineraler, för att det ska gå extra bra. Särskilt nu när det är så viktigt med hållbarhet.
Både vermikulit och perlit används som sagt för att förhindra syrebrist i jorden. Det uppstår i odlingssammanhang ofta när jord med mycket torv används. Som bryts ner fort och blir geggig. Det är torvens främsta egenskap, att skapa en syrefri miljö.
Du vet, torv, som i princip är fossil eftersom det tar minst 10 000 år för den att nybildas. Torv som bryts på myrar som är en av de viktigaste strukturerna i ett skogslandskap, för vatten, för mångfald, för kolbindning. Torv, som med dagens miljölagstiftning inte får nya tillstånd att brytas.
Visst, det händer att några chili- eller lökfrön inte klarar sig. Det må vara så. Men om du använder jord med lite torv, helst egen, med bra struktur, hög biologisk aktivitet (en del bakar jorden i ugnen för att döda allt liv i den!) och håller sådderna fuktiga men inte blöta brukar det ordna sig. Ett bra sätt för många fröer är att vinterså. Då blir det perfekt förhållanden för till exempel kålväxter.
Perfekta förhållanden är alltså inte att använda jordens ändliga resurser som engångsmaterial. Perfekta förhållanden är alltså inte att rasera ekosystem och därefter gräva sig ner i berggrunden för att leva hållbart på egen täppa. Det är långt ifrån perfekta förhållanden. Det är motsatsen.
